Tydligen äts en del hundar i Korea (wiki), och det finns en särskild sida om just Sydkorea (wiki).

Jag hade trott att om det fanns hundköttindustri i Sydkorea, så var den välkontrollerad och i liten skala. Industrin är relativt stor, mer än 100 000 ton hundkött/år förbrukas. Hundköttets del av livsmedelsindustrin måste ses som påtaglig. Det måste röra sej om miljontals hundar.

Bara 2-3 % av sydkoreanerna äter hundkött i form av soppa regelbundet, och
90 % av hundköttet går till att producera en medicinsk brygd (!?) som kallas Gaesoju. Jag har ingen aning om vilka krämpor Geasoju förväntas lindra.

.

DailyMail har en artikel om Humane Society International (HSI) som förmår hundköttsproducenter att stänga ner verksamheten och sägs ha räddat 800 hundar. Man ser en ganska liten hunduppfödningsplats i Goyang, som ser smutsig, väldigt nedgången ut och borde stängts för länge sedan. Stället stängs frivilligt av dom ålderstigna hundköttproducenterna och dom 55 räddade hundarna flygs till USA.

Det konstiga är också att hundköttsproducenten hade lite okontrollerade blandraser. Det verkar som om dom tagit i princip vilka hundar som helst som dom kommit över, inklusive blandras av Jindo. Flera av hundarna som förväntas bli livsmedel är fd sällskapshundar som ägarna tröttnat på.

Det känns också lite förvånande att hundarna är så små.

.

Dom flesta hundar som föds upp för att ätas är annars av rasen (?) Nureongi, sk Ätbar Hund (wiki). Nureongi klassas som en något ospecificerad "lantras".

Hundarna hålls ofta på små ytor i burar, ungefär som kycklinguppfödning i Sverige, och får sällan möjlighet att springa omkring och rastas. Vissa Nureongi kan dock en tid användas som vakthundar på gårdar innan dom slaktas.