Tunnelbanan i Daegu utsattes för en katastrofal brand med många offer 2003-02-18. (wiki)

Vad man kan uppmärksamma från katastrofbranden i Daegus tunnelbana är att säkerhetsföreskrifter och -förhållanden kanske inte alltid är vad man förväntar sej och inte som i Sverige. Vi har ju länder i Europa vars hotell har skyltar med utrymningsplaner som endast är textade på det egna landets språk och saknar engelsk översättning.

Man kan försöka hålla sej så bra informerad som möjligt om vad man kan göra eller inte göra i en nödsituation och vad man ska tänka på i förväg. Jag letade lite på nätet och hittade flera incidenter med tunnelbanetåg i Sydkorea så jag räknar inte tunnelbanan som ett riktigt säkert resesätt.

Möjligheten finns att mutor och korruption gjort att säkerheten i tunnelbanan brister på onödigt vis, ungefär likartat som säkerhetsbristerna som återfanns i några av kärnkraftsverken byggda av KEPCO.

.

Jag behöver skriva om Daegu tunnelbanebranden innan jag kan skriva klart om Sewol, då dessa två katastrofer har indirekta samband, även om det skiljer 11 år mellan händelserna.

Den officiella historien kring Daegu tunnelbanebrand faller delvis isär. Antingen är informationen på wikipediasidan om branden felaktig eller så innehåller den officiella historien lögner.

.

Enligt wikipedia dog 192 personer och 151 personer fick (allvarliga?) skador. Dom omkomna dog mestadels av rökgaserna och många blev sedan svårt förbrända.

Men uppgiften om omkomna i Daegu från wikipedia, motsägs av ett nyhetsklipp från Arirang News. När Arirangs nyhetsklippet nämner Nordkoreas kondoleanser om Sewol, säger nyhetsuppläserskan alldeles på slutet att 370 människor dog i Daegu tunnelbanebranden år 2003 samt att 200 omkom i en tyfon samma år. Textfältet under videoklippet återger dom upplästa nyheterna.

Arirang ger alltså en helt annan uppgift än wikipedia när det gäller antalet omkomna i Daegu. Dog 192 personer eller dog 370 personer år 2003 i Daegu tunnelbanebrand? Jag vet inte. (YT/ARIRANG mellan 3:00 - 3:41, 2014-04-23,
4 min)

Det är också väldigt bekymmersamt att 200 personer omkom i en tyfon år 2003, med tanke på att Sydkorea är högteknologiskt och borde kunna varna folket i förväg om tyfonen.

.

Branden startade i en tunnelbanevagn på tåg 1079 på Jungangno tunnelbanestation i Daegu, som ligger i sydöstra Sydkorea.

Det officiella förloppet av Daegu tunnelbanebrand enligt wikipedia är att en handikappad taxiförare ville begå självmord. Taxiföraren tog med sej två mjölkkartonger med brännbart lösningsmedel och försökte tända på i en tunnelbanevagn. Taxiföraren påstås ha övermannats och lösningsmedel spilldes ut som började brinna. Taxiföraren flydde sedan från tunnelbanevagnen.

Nu blir det problem.

Tunnelbanetåget, tåg 1079, stod stilla (uppenbarligen?). Enligt wikipedia spreds elden på 2 minuter över 6 vagnar. Det innebär att elden spreds genom varje tunnelbanevagn på 20-30 sekunder, vilket är orimligt snabbt. Dessutom påstås elden spridas i väggarna av tunnelbanevagnarna där det finns begränsat med luft som kan underhålla elden.

Man skulle kunna tro att tunnelbanevagnarna var gjorda av bensindränkt papper.

Det är oklart hur lokföraren i tåg 1079 reagerade på branden och lokföraren tog inte kontakt med trafikledningen.

.

Trafikledningen uppmärksammade via övervakningskameror rök och att tåg 1079 kanske börjat brinna (?). Det är oklart vilken uppmaning som gavs av trafikledningen till lokföraren av tåg 1079.

Därefter kom ett andra tåg, tåg 1080, in på perrongen och tåg 1080s dörrar öppnades bara kortvarigt och stängdes sedan, vilket gjorde att passagerarna inte kunde evakueras från tåg 1080. Det saknas förklaring till varför dörrarna på tåg 1080 inte förblev öppna så att passagerarna kunde fly.

Rökdetektorn på station Jungangno stängde av strömmen, så tåg 1080 kunde inte köra vidare. Nu kommer det riktigt konstiga.

Dörrarna i vagnarna på tåg 1080 kunde inte öppnas i en nödsituation!

Passagerarna i tåg 1080 kunde inte själva öppna dörrarna.

Tro på det.

.

Klassiskt scenario för en falskflagga även om det finns få andra bevis för att Daegu tunnelbanebrand verkligen var statsterrorism.

.

Tåg 1079 brinner alltså efter två minuter som ett fyrbåk. Tåg 1080 anländer till station Jungangno, 5 minuter efter att tåg 1079 börjat brinna. Hettan och lågorna från branden sprider sej till tåg 1080 som också fattar eld. Lokföraren på tåg 1080 uppmanar tre gånger, passagerarna att stanna i tågvagnarna medan branden förvärras.

Skojar inte.

Lokföraren på tåg 1080 vet kanske inte vad som ska göras och får efter 4 minuter uppmaningen från trafikledningen att lämna tåg 1080. Lokföraren lämnar tåg 1080, utan att öppna dörrarna för passsagerarna och utan att uppmana passagerarna att evakuera vagnarna, precis som på Sewol.

Helt allvarligt.

Lokföraren på tåg 1080 tar dessutom med sej sin huvudnyckel som satt i centrallåset i lokförarutrymmet på tåg 1080. När huvudnyckeln plockats ur centrallåset, bryts nödströmmen i nödbatterierna som manövrerar dörrarna till tunnelbanevagnarna på tåg 1080, vilket gör att passagerarna ombord på tåg 1080 är instängda.

Ett nyhetsinslag från 2003-03-21 (?) om huvudnyckeln på tåg 1080 (?), tyvärr förstår jag inte språket. (YT/사건 회고록, 2 min, upplagt 2015-03-24)

Den officiella förklaringen till katastrofen är att passagerarna i tåg 1080 inte kunde komma ut och förbrändes. En del omkomna var så svårt förbrända att det nästan inte fanns några rester kvar att identifiera, som om tågvagnarna till tåg 1080 bestått av högoktanigt flygfotogen blandat med en kraftig oxidator.

Det tog över 3,5 timmar innan räddningspersonal kunde ta sej fram till dom sönderbrända tåg 1079 och tåg 1080, officiellt sett pga farliga rökgaser. Daegu tunnelbanestationer saknade all form för brandsläckarutrustning.

Jag har svårt att tro på den officiella historien. Myndighetspåståendena stämmer till eftertanke eller stämmer inte alls.

.

Precis som i fallet med Sewol, var dom flesta omkomna studenter. Den handikappade taxiföraren som påstås ha startat branden, dog långt senare på en medicinklinik 2004-08-31 av okända anledning.

.

Vad visade övervakningskamerorna till lokföraren och trafikledarna i Daegu? Stockholms tunnelbanevagnar fick kameror kanske på 1990-talet (?). Men redan på 1960-talet hade Stockholms tunnelbana övervakningskameror i gångtunnlar och vid perrongerna för att se om något tillbud inträffade. Rimligen borde det funnits övervakningskameror i dom sydkoreanska tunnelbanevagnarna år 2003, så att lokföraren och trafikledarna kunnat se att det utbrutit brand i vagnarna.

.

Endast lokföraren på tunnelbanetåget 1080 kunde öppna dörrarna i vagnarna genom att placera sin huvudnyckel i tunnelbanetågets centrallås i förarutrymmet. Fönsterrutorna i vagnarna verkade vara gjorda av okrossbar (?) plexiglas och dörrarna i tunnelbanevagnarna kunde inte nödöppnas av passagerarna. Det gjorde att tunnelbanevagnarna var körande likkistor. Wikipedia saknar exakta uppgift om omkomna i det första tåget, tåg 1079.

Konstruktionen med batterier som ska öppna tågdörrarna är också vansinnig. Ifall brand förstör batterierna/kablarna, kan passagarerna ändå inte komma ut ur tunnelbanevagnarna.

.

Om dessa livsfarliga förhållanden i tunnelbanevagnarna är ändrade och inte saboterade av korruption, fuskjobb eller mutor, kan vara en öppen fråga.

Några videoklipp kan hittas om Daegu tunnelbanebrand, men dom flesta är på koreanska (ytsök).

Här är ett klipp med bilder och en religiös sång som mässar namnet på Medkänslans bodhisattva Kwan Seum Bosal. (YT/Jizanthapus, 2014-08-06) I listan till höger om länkinnehållet, finns flera videoklipp som kan röra Daegu eller andra sydkoreanska tunnelbaneincidenter. Kwan Seum Bosal är kanske samma som Guanyin (wiki).

Tydligen blir någon ibland upprörd i tunnelbanan i Sydkorea. (YT/박진석, 2015-05-09, 3 min)

Här är ett videoklipp där något verkar explodera på ett tunnelbanetåg. Jag vet inte från vilket datum händelsen härrör. (YT/TheBusanilbo 'Btube', 1 min, 2012-09-04)

I alla fall, är man i Sydkorea kan man höra sej för om man känner någon i området och hålla koll på utrymningsvägar, nödutgångar mm. Reser man i Indien kan säkerhetsförhållandena vara ännu värre och indiska bussar som fattat eld har ibland resulterat i mycket svåra olyckor.