Spelet kan till viss del liknas vid schack då det spelas av två personer på ett bräde och en lång rad strategier är inblandade. Spelarna turas om att placera ut vita och svarta spelpjäser på ett rutigt bräde. Antalet rutor varierar,  standarden  är 19x19 rutor men nybörjare spelar ofta på mindre (9x9 eller 13x13). Stenarna, som markörerna kallas, placeras i hörnen på rutorna och inte i rutorna som vi kanske är vana att se vid brädspel. Dessa hålls och placeras på ett särskilt sätt. 

Spelet går ut på att omringa ett större område på brädet med sina pjäser än vad motståndaren lyckats få, detta gör man genom ett strategiskt spelande. När en pjäs placerad på brädet kan den inte tas därifrån om inte motståndaren omringar just den pjäsen med sina egna.  Spelet har inget uppenbart slut, spelpjäserna tar inte slut och det finns ingen kung som i schack som dör. Det handlar istället om en överenskommelse mellan spelarna som inser att det inte går att göra mer på brädet eller om någon av dem lägger sig. 

Spelets popularitet håller idag i sig, speciellt runt Östasien men även i övriga världen, och spelas även professionellt. Det finns ett rankingsystem, som liknar det system som flera kampsporter har, som gör att spelare kan placeras in i olika grupper utifrån hur bra de spelar och hur många matcher de vunnit. Vid tävlingar finns det flera olika system för hur tävlingen går till och hur motståndare slås ut. Det finns även tävlingar som håller ett tidssystem som kan liknas vid schack-matcher med klocka. 

Vill ni lära er lite mer om spelets regler infogar jag en video på engelska som förklarar det lite närmare, nere i kommentarerna. 

Bild:  zizou man (Flickr: Go game) [CC BY 2.0], via Wikimedia Commons