Efter att ha fått feedback på mina tidigare trådar om hangeul har jag valt att utöka min hangeul-skola med en tredje del (det kanske blir fler också, vem vet) som handlar om teckenplacering. För att kunna skriva med hangeul räcker det ju inte bara att veta vilka ljud de olika tecknen står för, man måste också veta hur de olika tecknen ska grupperas ihop till stavelser för att bilda ord. Detta kanske kan verka lite svårt men när man väl förstår hur det hela fungerar är det rätt logiskt.

För det första består koreanska ord av en eller flera stavelser och varje stavelse består i sin tur av en grupp med 2-4 tecken. Jag räknar då dubbla konsonater (t.ex. ㄲ) och ihopsatta vokaler (t.ex.  ㅘ) som ett tecken, inte två.

En stavelse börjar alltid med en konsonant och andra tecknet är alltid en vokal. Även om en stavelse egentligen bara är ett vokalljud, t.ex. "a" (아) så finns dock alltid den tysta konsonanten ㅇ framför vokaltecknet ㅏ. En stavelse kan därför aldrig bestå av bara ett tecken utan det måste alltid finnas minst två. En stavelse kan dock aldrig innehålla mer än ett vokaltecken och det är formen på vokaltecknet som styr hur tecknen placeras i en stavelse.

När man skriver med hangeul vill man att alla stavelser ska ha en så fyrkantig form som möjligt. Vokaler med ett långt lodrätt streck (ㅏ, ㅑ, ㅓ, ㅕ, ㅔ, ㅖ, ㅐ, ㅒ och ㅣ) placeras därför alltid till höger om den första konsonanten i en stavelse på följande sätt: 가, 갸, 거, 겨, 게, 계, 개, 걔 och 기.

Vokaler med ett långt vågrätt streck (ㅗ, ㅛ, ㅜ, ㅠ och ㅡ) placeras däremot alltid under den första konsonaten på följande sätt: 고, 교, 구, 규 och 그.

Om man istället placerade t.ex. ㅗ till höger om den första konsonanten (ㄱㅗ) skulle stavelserna bli väldigt långrektangulära och ta mycket mer plats, så att skriva med rätt teckenplacering är mer praktiskt och platsbesparande.

Ett litet specialfall är diftongerna, alltså de ihopsatta vokalerna ㅘ, ㅝ, ㅞ, ㅙ, ㅚ, ㅟ och ㅢ. Dessa tecken består av både långa lodräta och vågräta streck och placeras därför snett ner till höger om den första konsonanten så att ㅏ, ㅓ, ㅔ, ㅐ eller ㅣ-vokalen hamnar till höger om konsonanten och ㅗ, ㅜ eller ㅡ-vokalen hamnar under konsonanten på följande sätt:

과, 궈, 궤, 괘, 괴, 귀 och 긔.

I stavelserna ovan har jag använt ㄱ som första konsonant bara som exempel men reglerna är desamma oavsett vilken konsonant du använder som första tecken.

* * * * *

Alla exempel på stavelser jag har gått igenom tidigare har bara haft två tecken och slutar därför alltid med en vokal. En stavelse kan dock även bestå av 3 eller 4 tecken. Det tredje och ev. fjärde tecknet är alltid konsonanter och är alltid placerade under tecken 1 och 2.

Exempel på stavelser med 3 tecken är: 간 och 곤. Stavelser med 3 tecken där vokalen är en diftong kan se ut så här:

관 eller 권.

Om stavelsen istället har 4 tecken och alltså har två konsonanter på slutet placeras tecken 3 till vänster och tecken 4 till höger på följande sätt:

갆 och 곦.

En stavelse med fyra tecken där vokalen är en diftong kan se ut så här:

괂 eller 궎.

* * * * *

Det var en liten förklaring för hur man ska tänka när man skriver med hangeul för att alla tecken ska hamna på rätt ställe. Om du forfarande tycker det verkar svårt hittar du en bild som förklarar teckenplacering på ett tydligt sätt här. Och som vanligt är det bara att fråga om ni undrar något.